ovetande filosofer

George Orwell skrev i 1984 att ”Krig är fred – Frihet är slaveri”. Hans diktatur med mottot ”Storebror ser dig” ville vända upp och ner på allt. Inte nog med att undersåtarna skulle lyda, de skulle indoktrineras till att inte längre kunna tänka fritt. Genom ett helt nytt språk, nyspråk, skulle man begränsa, hindra och styra människors hela sätt att tänka. För om du inte längre har ett ord för frihet, då kan du heller inte ha ett koncept om det. Inte längre göra revolution och uppror för att uppnå det.

Denna tankegång utav en utav vår tids största författare är inte plockad ur luften, och inte heller står den själv, snarare har filosof på filosof brottats med vårt språks betydelse för våra tankar. Och för en gångs skull finns lekmän med på tåget, för när det gäller vårt språk filosoferas det starkt ute i stugorna. Fastän man kanske inte alltid vet om att det är det man gör.

Både i skrift och tal funderas det, skämtas, och grubblas det över hur invecklad, knasig, formande och spretig vår kommunikation är. Tack vare att språket utvecklas och förändras hela tiden kan man utan att behöva nå pensionärsålder reflektera över det. Ett exempel är alla bokstavskombinationer som har kommit upp för att klassificera människor. Efter att någon myntat begreppet ADHD har massor med barn fått diagnosen.

Men här har jag hört att många helt riktigt ställer frågan, vilket kom först? Fanns det verkligen så många barn och vuxna med koncentrationsstörningar innan etiketten kom till, eller skapades fenomenet genom att man fick just en etikett? Problemet är långt intressantare än vad en ”hönan och ägget” – liknelse skulle göra sken av.

I och med att intresse för språket tycks fortsätta att stiga, har vi alla möjligheter att bli och fortsätta vara skeptiska, tänkande människor.

Den franske filosofen Michel Focault skrev att sinnesjukdom som vi känner det idag uppfattades helt annorlunda förut. De sjuka hade en plats i samhället tills man ifrån mitten av sextonhundratalet började spärra in dem. Man satte ”förnuft” i motsats till ”galenskap” och skapade motsättningar som sedan ledde till patalogisering och en medicinsk diskurs över fenomenet ”galningar”. Man har skapat en grupp i samhället genom en tanke.

Det finns exempel på detta genom hela historien. Kvinnor på 1800-talet var ”hysteriska”, ett exempel på ett uttryck och synsätt som sedan brutits ner och försvunnit.

Thomas Kuhn var vetenskapsteoretiker och påstod att alla vetenskaper existerar i paradigmer, som man inte ens kan tänka utanför. Ett exempel på detta är hur vi förut inte bara trodde, utan förutsatte att solen snurrade kring jorden. Idag finns filosofer som tror att vi alla, hela tiden, är ”fångade” i paradigm, som bestämmer vad vi kan och inte kan tänka, säga och uttrycka.

Språket är vår väg in och ut ur dessa, så att vi kan emigrera och byta upp oss till ständigt bättre paradigm. Vi har gått ifrån ett vidskeplig och gudsfruktande paradigm till ett humanistiskt och rationellt. Det viktiga nu som alltid är att inte låta språket stagnera, inte sluta grubbla och tänka, varken på universiteten eller i fabrikerna.