Paranoid läsning
Det är samtidigt något avslappnande och stressande med att läsa flera böcker samtidigt. Man blir paranoid samtidigt som man blir fokuserad, och helt plötsligt kan man vara både förbannad och glad samtidigt. I yngre dagar kunde jag utan problem hålla igång ett halvt dussin böcker samtidigt, men nu, med sommarvikariat, på tok för roliga tv-spel och underliga arbetstider, har jag skärt ner det till två sommarböcker, lika olika som de är fenomenala. Men varför vill man läsa flera saker samtidigt? Hör det inte exklusivt sommaren till, då man ändå passar på att begrava sig i korsordsbilagor och ”sommarspecial” av alla tänkbara slag? Dubbelläsning för mig är en bok på muggen, en eller flera bredvid sängen.
Den ultimata uppdelningen är facklitteratur/skönlitteratur, men det är inte hugget i sten. Under pluggperioder och inför tentor är det bara facklitteratur som gäller, av uppenbara skäl, men jag tror att om man smalnar av sig för mycket åt det ena eller det andra hållet missar man en möjlighet inom litteraturen som är fantastiskt. De tankar som man får av att läsa flera böcker samtidigt är unika, speciellt då de ger en möjligheten att se verken man läser på ett helt nytt sätt. Till exempel läser jag just nu Sofies Värld av Jostien Gaardner och Röde Orm av Frans G. Bengtsson. Reflektionerna för mig blir då av slaget ”Vad säger Orm om filosofi och idéer när han låter sig kristnas?”, ”Är Sofies Värld egentligen en saga i stil med Röde Orm?” Varför ska man låta ett verk stå för sig? Speciellt över sommaren borde man ta chansen att expandera sina horisonter, smaka nya frukter, känna saltstänket i ansiktet när man sitter ihopkrupen i fören på ett vikingaskepp samtidigt som man befinner sig i Lillesand början av nittiotalet och lyssnar på en baskerförsedd herre prata om Descartes.
Sudda ut gränserna mellan dina tankegångar, ligg i hängmattan och blicka upp bland solstekta blad och fundera över Miklagårdsskatten som Are berättade om samtidigt som du fnular över Sofie och Albertos metatextuella verklighet. Du kommer stämma upp i skönsång för de korsbefruktade fantasifoster som kommer virvla runt, ge dig hän, blanda hejvilt: Mein Kampf med Nalle Puh, Dan Brown med Shakespeare eller varför inte Vilhelm Moberg och ett Rocky-album? Det är ju inne nuförtiden med cross-over filmer, som Död Snö där norska zombienazister går loss bland fjordarna, så varför inte cross-over böcker…
”Orm dundrade igenom häcken med Blåtunga i hand. Han blev stående på andra sidan med kvistar i skägg och hår när han fick se den prunkande trädgården. Maken till underligheter hade han aldrig sett, icke heller underliga gården, utan vare sig visthus eller liknande som låg i andra änden. Sofie hade precis plockat upp det senaste filosofikuvertet ifrån postlådan när hon hörde ett brakande ljud ifrån andra sidan huset. Det kanske var Hermes! Upphetsad sprang hon runt knuten men blev svimmade nästan av förvåning när hon fick se karln som stod precis vid hennes hemliga krypin i häcken. Han hade stort rött skägg, svärd, hjälm och konstiga kläder på sig. Det måste vara en viking, tänkte Sofie. Hon läste om rövarna förra året i skolan, men ska inte de ha horn på hjälmen? Hon vågade inte fråga. Vikingen och den lilla flickan (båda med flätor i håret) blev stående stirrande på varandra. Ända till författaren hade annat att göra.”
Så kan det låta då.
Såhär kan det se ut en sommar: Rövande filosofer eller filosoferande rövare.
